Råvara
Bokhornsklöver
(Lat: Trigonella foenum-graecum) (Eng: Fenugreek)
Beskrivning:
Planta där både blad och frön används i matlagning och traditionellt även inom medicinen mm. De små, avlånga orangebruna fröna tas omhand och torkas - kan vara något beska. Bladen används i indisk mat ungefär som spenat. Även de torkade bladen används.
Besläktad med baljväxterna. Rik på mineraler, vitaminer och proteiner.
Kallas bockhornsklöver pga de bockhorns-liknande frukterna där fröna ryms. Det latiska namnet foneum graceum betyder "grekiskt hö" eftersom den växte i de östra medlehavsländerna och de torkade bladen luktar hö, och har också använts som boskapsföda. Det namnet har levt vidare i t ex engelskans namn för örten: fenugreek.
Användning:
Fröna bör rostas (dock inte för mycket) för att den bittra smaken ska försvinna.
Vanlig i curryblandningar efter de rostats och malts (läs mer om curryblandningar under curryblad).
I Indisk matlagning används den även i inläggningar. I Sri Lanka använder man hela frön i rätter med fisk och skaldjur.
Används i nordafrikanska rätter och bröd.
På gamla egyptiska papyrus har man hittat bockhornsklöver som en nödvändig ingrediens i mumifieringsprocessen!
Även i mellanöstern en vanlig krydda. I Iran är det vanligt att man använder bladen, bland annat i grönsaksgrytan "ghorme sabzi".
Som medicinalväxt har den använts inom allt möjligt - mot magproblem, mensvärk, feber, infektioner, hosta mm. Används också i västerlandet för att öka bröstmjölksproduktionen hos ammande mödrar, numera finns malda frön i form av piller för just den användningen. Bladen innehåller järn vilket också är nyttigt för kvinnor - växten ingick i en blandning som ansågs bota alla möjliga kvinnosjukdomar på 1800-talet.
Har också ansetts och använts som afrodisiakum.
Denna krydda som har många ansikten används till och med för att imitera vaniljsmak och som huvudingrediens i ersättning för lönnsirap (maple syrup). Olja som utvinns ur fröna används i parfymindustrin.
Det går också att använda rostade frön som kaffesurrogat - eller brygga te på en tesked frön per kopp!
Eventuell ersättning:
I centraleuropeisk mat används också den nära besläktade blåväpplingen, bladen kan ersätta varandra. Blåväppling ska vara något mildare i smaken. Libsticka ligger också nära i smaken.
Övrigt:
Sojaallergiker får se upp med bockhornsklöver.
(Källa, bl a: Gernot Katzer's Spice Pages, http://www-ang.kfunigraz.ac.at/~katzer/engl/ och google ;-)